Jag får INTE glömma bort det där. Bara för att det låter episkt när vår historialärare, a.k.a rektor, säger det.
Det låter spännande och så stotligt på något sätt. Jag har historiaprov imorgon.
Jag som älskar onsdagar! Så blir den förstörd tack vare ett prov om "Oroliga år i Finland".
Och jag är motiverad till noll.


♥

Hela skolan var nog lite borta idag. På lite andra ställen.
Skåp stod öppna utan ägaren i närheten, franska filmer diskuterades, engelska bestående av att fylla i egna meningar som "Let's skip this star talk and talk about my favourite artist Adam Young", projekt om Jazz (som sägs komma från ordet jizz, som ja... betyder en grej då... haha!), telefoner ringde på timmarna, hjärnan tog lite för lång tid på sig och jag fick huvudvärk av någon slags papegoja i bussen hem. 

Imorgon blir det hejarklacksövning för min del, men jag ska snart gå i duschen och sedan har jag matematik som väntar på att jag ska räkna sannolikheter. Yey... -_-



PS. Min mp3-spelare är litet av en fjortis♥ För när jag startar den står det "Hello!!". Två utropstecken? Räcker det inte med ett? Eller är den så glad över att se mig? Så jag har kommit fram till att antingen är den en fjortis eller så är den kär i mig. Aww... 

Om jag skulle få bedömma mig själv, kan jag säga att detta inlägg kan bli lite intressant.
För jag ska beskriva denna dag som har varit rätt så händelselös, men ändå ganska speciell.
Jag vaknade upp i någon annans säng. Åt världens godaste lax. Lite vardagliga händelser.

Men för någon dag sedan lånade jag två böcker skrivna av Martin Widmark.
Nämligen "Under en himmel av glas" och "Den trettonde gästen".
Jag måste bara skrika ut hur bra hans böcker om David och Larissa är.
På det sättet han skriver på gör att man aldrig vill lägga boken ifrån sig.
Just nu läser jag "Under en himmel av glas".



"David och Larissa smyger ommbord på en ubåt
under sitt besök på en forskningsstation.
Mer än 400 meter under ytan känner de hur
båten lägger till mot något!
Vad finns där utanför på havets botten?"

Här kommer även ett stycke från boken:
Larissa blåste i mitt ansikte igen och jag ryckte till lite. Jag kunde liksom fastna så där,
och bara sitta och stirra på henne. Hon betydde så mycket för mig och jag tyckte hon var så vacker med sitt mörka hår och sina bruna ögon. Jag funderade på jag skulle tycka lika mycket om henne - hur hon än såg ut. Ganska säker var jag på att det var själva personen Larissa som jag älskade, och inte bilden av henne. 
Men ändå...

Ikväll har dessutom norrsken uppenbarat sig på himlen.
Det var vackert. Ljusgröna nyanser lyste upp hela himlen.

 
Dyster bild inte sant?
Denna finfina kanin leker min katt med just nu.

Ta en titt på denna skönhet.

Var snäll och fundera inte allt för mycket på rubriken.
Hej hörni, det är första i tredje! Första mars. Jag minns min första mars.
Den var god. Nej, detta är inte min humor. Jag är bara så himla uttråkad.
Jag hittade ett häfte där vi har betecknat vad som finns på våra inspelade VHS-kasetter.
Glad liten filifjonka!
Nu måste jag bara vänta på att min muckelsyster vaknar.
Så kanske vi kan beskåda lite Top Model 5, Pokémon, Batman eller varför inte Film om datorer.
Nice.

Förresten!
- Himlen utanför ser lite ut som den i Vanilla Twilight videon.
- Jag vill spela Worms World Party.
- Min syster kommer aldrig att vakna.
- Jag försökte läsa en bok som jag fick av min syster, men det är omöjligt.
Den borde få pris för tråkigaste handling.