Ni anar inte hur ofta jag förlorar mig själv när jag höjer blicken mot stjärnorna.
Speciellt när gråa sammetsmoln seglar i harmoni.
Och månen vilar tungt så långt borta, men ändå så nära.
Jag funderar ofta på vad som pågår där ute i rymden.
Jag får en sån lust att hålla någon i handen när jag tittar på stjärnor...
för jag känner mig så liten.
En dag,
ska jag sova under stjärnhimlen,
med någon väldigt speciell.
Den speciella personen finns redan i mina tankar.
Han vet bara inte om det ännu.

Med massa kärlek,
en ensam flicka i urskogarna.



PS. En kategori vid namn Författar drömmar finns nu även till hands.
Eftersom jag är löjligt förtjust i att skriva och drömmer om att bli författare,
kommer jag att samla mina tankar och berättelser här.
Hoppas ni uppskattar min kreativitet.